Det verkar som om det mesta jag gjort nu den senaste veckan har blivit den sista. Sista gången jag har filmkväll med Sara och Fedde, sista gången jag kollar på TV och dricker te med familjen, sista gången jag sover i min egen säng, sista gången gången jag sitter och svär över min dator.

Jag vet att det egentligen inte är sista gången, för jag kommer ju tillbaka. Men ett år är mycket. Så det känns som om det är sista gången, fast det egentligen inte är det.