Idag var vår kära samhälls-lärare hemma med sjukt barn vilket ledde till en sjukt lång morgon hemma för mig då jag givetvis upptäckte detta precis innan jag gick hemifrån. Sovmorgon, fast utan sovmorgon liksom. Sjukt va?

Dessutom var inga av mina kompisar här till lunch så jag var nästan tvungen att äta ensam (!!!) men Michaela den lilla ängeln räddade mig.

Så nu står jag här vid en dator och försöker se upptagen ut medan jag väntar på att hon ska komma och titta på när jag äter lunch. Nice.

En annan sak är att det låter jättemycket när jag skriver på det här tangentbordet eftersom mellanslaget är konstigt och jag måste slå på det varenda gång..

Det var nog det.. Kan inte komma på mer att klaga på. Det är verkligen tur att ingen läser den här bloggen för annars skulle jag nog skrämma bort alla minaläsaremed det här inlägget..

NU KOM MICHAELA!!!!!!!!!!!!!!!