trubaduren

Kan du vissla, Johanna?

Kategori: Ett och annat

Har fått den ganska trevliga ovanan av att vissla för mig själv lite då och då. I början gjorde jag det bara för att jag ville lära mig, men nu kommer det liksom ganska automatiskt när jag inte snackar eller gör andra saker. Det är ju trevligt tänker ni. Johanna lär sig att vissla till slut, det måste man ju kunna om man heter så, annars blir man retad av gamla gubbar och det vill man ju inte.
Jo, det var trevligt i början och så. Men det känns som att det gått lite till överdrift nu. Igår på Hemköp i mjölkdisken råkade jag nämligen busvissla en kille. Han blev jätteförvånad och vände sig om, gick väl kanske i åttan eller nian och hade nog aldrig blivit busvisslad förut. Jag väljer att tro att jag stärkte hans självförtroende, istället för att bara verka creepy, känns bättre så.




Sabés silbar Johanna?

Tengo el hábito de silbar de vez en cuando. Al principio lo hacía sólo porque me quería aprender, pero ahora lo hago automático cuando no haga otras cosas. Ahh, que lindo piensan, Johanna se aprende silbar.
Y sí, fue muy lindo por un tiempo, pero ahora lo hago siempre! Por ejemplo si hablo con alguien y hay una pausa o algo así, empiezo a silbar! Y todos me miran raro. Y ayer, en el supermercado silbé a un chico. No fue a propósito, obvio, pero él no sabía eso. Se puso muy sorprendido y me dio una mirada rara, tenía como 15 años o algo así y no creo nadie le había silbado antes. (Para ustedes argentinos capaz que no sea muy raro silbar a la gente, pero para los suecos sí.) Elijo creer que hice su día, en vez de parecer muy MUY creepy, se siente mejor así.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: