trubaduren

Det är dags att städa nu, dammråttorna har blivit för många och hur mycket jag än vädrar luktar det lite.. konstigt. Men det är ju så jobbiiiiigt!

Feel-good låt. Städarlåt. Bra låt.

Usch vad fint väder det var idag. Bara att sticka ut och springa antar jag.

Springlåt:

Usch, sötaste videon någonsin.

Ord kan inte beskriva hur jävla glad jag är just nu! (ursäkta för svordomen) För ungefär tio minuter sedan ringde nämligen en viss Alice ur NT-styrelsen och meddelade att jag kommit med i manus-gruppen.

KJNGLUIKM.TGK.M DGKXMDFSKLAÖDGHLIOÄSAETILG-ÖLKSERÄPGKLÖKM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det var bara det, på onsdag ska vi träffa förra manusgruppen och snacka med dem, och sen är det bara att köra i gång. Innan sommaren ska manuset vara klart och till hösten blir det uttagningar och allt möjligt. Det kommer bli helt sjukt kul, och roligt och underbart och bara helt enkelt jättejättebra.

- Nä vi har precis tagit in ganska många nya så det kommer ta ett tag innan vi anställer några fler. Men vi sparar alla cv:n så vi hör av oss när vi behöver fler extraarbetare.

När inte ens telefon-intervjuarna vill ha mig, då är det illa, riktigt illa på jobbfronten.

Kom precis på att jag borstat tänderna vid endast 4 av 6 tillfällen denna helg, fräscht.

Sammanfattning av kvällen: Sex glada tjejer i sina finaste myskläder bänkade sig klockan prick 20.00 framför teven. Två kom i och för sig en kvart för sent men det bryr vi oss inte om just nu. Efter mycket röstande (Linnea röstade två gånger på Danny och jag röstade på Loreen två gånger bara för att jämna ut det), ätande, diskuterande och dansande (mestadelen framfört av Sara) så vann rätt låt (dvs Euphooooriiiaaaaaaa) och även om vi tyckte väldigt synd om Danny som såg ledsen och puttenuttig ut så var vi mycket nöjda med detta resultat (alla förutom Linnea det vill säga).  Med andra ord en väldigt lyckad kväll!

Bästa inslaget var såklart det här:

Trots att jag fortfarande inte kan gå ordentligt sedan de där killer-klackarna (OBS: det är söndag nu, skivan var på fredagen, heh) och trots att det var jättestelt och konstigt i början (ni vet den där känslan när man vet om och har pratat med nästan alla i lokalen fast man inte riktigt känner någon) så blev det till slut en fetlyckad kväll. Med andra ord: såhär roligt har jag inte haft på ett uteställe sedan Argentina. Det ni!

Fina vi var! (eh, ja, hrmpf)