Jag hatar helger. Det är så orättvist att alla andra får ha kul med sina kompisar när jag måste jobba dubbelpass och tjäna en massa pengar.
Nej, nu sätter jag på en låt som får mig att tagga till och springer iväg till SMAK, so long!
Jag fick en kommentar som fick mig att komma på att jag glömt en jätteviktig del i min lista. Nämligen Karin. Hon är den som tröstar mig mest och besöker mig bäst här i Norge. Mamma såg till att bidra till en biljett så att hon kunde besöka mig lite, vilket var jätteskönt och jättebra. Jag tror att vår vår kommer bli bra, mest för att vi kommer att vara tillsammans.
Hahaha och nu såg jag en tidigare kommentar från henne där hon peppade mig på Tekniksprång i Luleå (från ett inlägg i våras) och jag svarade att det blev svårt med boende eftersom jag nog inte kunde bo i hennes lilla etta i 4 månader. Eh ja, det är ju precis vad jag kommer att göra.
När jag gick ut på min redan från början väldigt optimistiska promenad småregnade det lite. Äsch, tänkte jag, jag drar på mig mjukisbyxor och myser i dugget. Dugg blev snart vanlig regn och vanligt regn blev piskande vattendroppar som tog sig genom min regnjacka (av för övrigt väldigt dålig kvalitet), och mina tre lager tröjor.
Hade jag inte varit så upptagen med att skälla och skrika och gasta så mykcet hade jag kanske frusit. Det var skönt, för det var ingen annan lika dum som jag som gav sig ut på promenad i det där vädret, och jag var helt själv (med undantag för alla bilar men vad jag vet har bilar inga öron) så jag kunde skrika allt jag ville utan att vara konstig. Jag trivs lite mer med mig själv nu, även om mitt hår är blött och kommer se superkonstigt ut imorgon.
Tre dagar med dubbelpass är inte alltid jättebra tydligen. Och jag fick en tillrättavisning av min chef (den på SMAK, så det var ju ingen stor grej) vilket gjorde att jag började gråta en massa. Och sen kunde jag inte sluta. Och tro mig, jag försökte verkligen. Till slut handlade det inte ens om SMAK längre utan snarare om Erik och jag kände mig så otroligt misslyckad. Så jag fick gå hem.
Och idag när jag vaknade upp såg jag jätteläskig ut för att mina ögon svullnat upp under natten. Som grädden på moset liksom.
Hej hej bloggen, oj vad det var länge sedan. Senast jag skrev var det midsommar och nu är det november, en massa saker har hänt. Om vi ska ta det i form av en lista kanske?
1. Jag kom inte med i Tekniksprånget, mest för att jag inte ville bli byggnadsingenjör, och jag förstår faktiskt att JM föredrar någon som faktiskt är intresserad av deras bransch än någon som inte är det.
2. Sommaren hände, den var kort och intensiv och väldigt hoppig.
3. Eftersom jag inte kom in på Tekniksprånget bestämde jag mig för att flytta till Norge. Erik = jätteledsen.
4. Jag flyttade till Norge, tog två jobb, varav ett som servitris på caféet och bageriet Ivar Halvorsen A/S och ett som extra på restaurangen SMAK.
5. Jag åkte hem i tid till min 20-årsdag som förutom ett gott uppvaknande visade sig bli jättesämst. Mest för att Erik som börjat läsa psykologi på Uppsala gled ur mina fingrar och jag var sjukt trött.
6. En vecka efter gjorde Erik slut med mig, berättade att han inte ville sluta träffas och jag bokade en resa hem för att ordna upp allt igen.
7. Jag åkte hem igen, två veckor senare, och lilla Erik berättade att han inte älskar mig längre, att han vetat om det länge men inte sagt något och att han nu är jättekär i en annan. IDIOT!
8. Jag spenderade 4 tomma dagar hemma i vår vinröda soffa och grät, skrek, hade ont. Jag har aldrig varit med om en sådan smärta förut, som om någon slet i hela mig.
9. Sen åkte jag tillbaka till Norge, grät en massa mer och jobbade som en galning. I och med att mina planer till våren nu var ganska så krossade (de hade gått ut på att umgås med Erik, i princip) bestämde jag mig för att söka till Tekniksprånget igen, men nu i Luleå där Karin bor.
10. För ca 2 dagar sedan fick jag ett mail från Swerea MEFOS, och nu har det blivit bestämt att jag ska praktisera där i vår. Det känns jättebra, helt sjukt jäkla bra faktiskt.Jag är fortfarande jätteledsen, men samtidigt lite hoppfull om framtiden. För tänk när jag är över det där puckot och kan få älska någon som inte är en idiot.
