Min almanacka alltså, nu får det vara nog. Efter juice-fiaskot i onsdags var såklart även den nerdränkt i juice, jag hoppades att det skulle gå över men nu har den faktiskt börja lukta illa. Suck, dags att investera i en ny alltså. Varför vill inga almanackor stanna hos mig!?
Efter att ha stressat jättemycket över det här med Tekniksprånget och sedan låtit mamma se både presentationsvideo och personliga brev känns det faktiskt lite bättre. Jag är charmig och trevlig tydligen, det tycker jag låter bra! Och det är faktiskt, faktiskt, inte hela världen om jag inte kommer med. Jag har ju Norge som backup, det känns väldigt bra.
Men åh, åh vad jag skulle tycka att det var roligt att få vara med. Det skulle vara så coolt, så sjukt jäkla coolt.
Jag är så stressad just nu att jag inte kan göra någonting alls. Det suger ju. Jag vill verkligen verkligen komma med i Tekniksprånget, men tänk om jag INTE kommer in? Det känns inte som att jag kommer göra det, vad gör jag då? Hjälp!
Okej, det här med Tekniksprånget. Det verkar verkligen som världens bästa idé någonsin, men samtidigt blir jag lite rädd. Tänk om jag INTE platsar? De verkar tycka att man ska vara så uppfinningsrik och duktig och självständig och jag-vet-inte-vad. Det är LÄSKIGT!
Ett riktigt problem: Praktiken för våren 2014 startar i början av februari, precis när jag är i Corrientes. Det funkar ju inte!!!???
Ett till riktigt problem: Alla intressanta företag finns någonstans jättelångt bort i typ Växjö eller Luleå. Det skulle suga, jag vill ju vara i Stockholm! Det enda jag kan tänka mig som finns i Stockholm är 1. Sandvik (för att det är stort och coolt, även om deras projekt bara verkar gå ut på att marknadsföra Tekniksprånget) och 2. JM (för att det där med bygg verkar ganska intressant, fast mansdominerat (okej, jag medger att alla civilingenjörsyrken för det mesta är mansdominerade), fast intressant).
Äventyr med SvB-klassen slutade med en blöt väska (apelsinjucie) och en kladdig Johanna. Jaja, vi fick i alla fall läsa en massa citat, "äta frukost" i Tegnérlunden och träffa på Strindberg själv där han låg i sin grav. Allt som allt en ganska mysig utflykt, usch vad jag tycker om den klassen!
Ang. rubriken. För tillfället (eller kanske för alltid) är jag väldigt allergisk mot män som säger att deras eldar minsann är de största i Sverige - bullshit.
Imorgon, då ska jag ta ta tåget som går 07.15 för att spendera en morgon med min SvB-klass i Strindbergs spår. Vi får se hur det går, än så länge har jag bra tågsällskap i alla fall!
Usch, den här boken är så bra att jag måste tillägna ett helt inlägg åt den. Det allra bästa är nog Jorge, som använder massa spanska hela tiden. Eller JW bara för att jag kan föreställa mig hur han ser ut, efter att ha sett filmen. Eller nej, Mrado, för att han är så jäkla butch och självsäker hela tiden.
En riktigt bra bok, det är vad Snabba Cash är. Och nu har jag ändrat mig igen, det bästa är nog hur jag själv börjat härma hur de talar och tänker. Häromdagen kom jag t.ex. på mig själv med att tänka på pengar som cash och på poliser som plitar.
Igår, då var det Linneas födelsedagsfirande. Vi var inte så många men det var väldans trevligt i alla fall. Kvällen började med picknick hemma hos Linnea med presenter, den fortsatte på Grönan tillsammans med Movits! och Maskinen (är ett monster) och slutade på Sommar! (såklart). Det var galet kul, jag skyller mitt nackont på allt headbangande.
Jag måste förresten tillägga att jag faktiskt trivs med att vara singel igen. Idag har jag varit ensam hela dagen och inte varit ledsen en enda gång. Okej, jag har pratat lite med mig själv och varit endel på Facebook, MEN jag har också klätt på mig och tagit en alldeles underbar promenad i solskenet, skrivit mer på min uppsats och lagat en jättegod middag bara till mig.
Och igår, IGÅR, då var det jävligt kul att vara singel.
Alltså åååååååååååååååååh. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det här är ju nästan patetiskt, som en sprattlande och gråtmild liten sill. "Den här är vår." Jaha, när bestämde vi det? När bestämde vi någonting alls tillsammans? Det är ju du som bestämt allting, då får du fan skylla dig själv.
Här sitter jag och försöker skriva min uppsats, det går sådär. På plussidan så har jag utvärderat min ekonomi och kommit fram till att jag inte behöver jobba särskilt mycket mer för att ha råd med både Norge och sommaren.
Ojojoj, stackars mig. What to do with all the money? Hihihihihi.
Igår var det fest som jag egentligen inte var inbjuden till men som jag gick på ändå. Vi kollade in lite ESC (som var förvånansvärt bra producerad) och jag lyckades lista ut en massa saker och hjälpa och stjälpa lite överallt. Dessutom träffade jag supertrevliga Katrineholmare som kom ihåg mig trots att det var mer än ett år sen vi träffades (Johanna Blåååååå). Efter x antal drinkar jäger och en jäkligt rolig striptease var jag odödlig ganska länge, tills jag tröttnade och fick skjuts hem av Marie. Trevlig och nykter tjej det där, på köpet äger hon (nästan i alla fall) en vit bil vid namnet Rutger.
Idag var en bakis-dag utan dess like, trots att jag inte var särskilt bakis. Nåja.
Igår var en sån där dipp-dag igen, springrundan gick riktigt dåligt (slutade med powerwalking, mesigt) och lunchen med Linda blev inställd och jag hade begett mig till skolan alldeles för tidigt alldeles i onödan. Men som tur var så letade jag rätt på Tilda, den enda jag känner som har sent lunchblock. Vi lunchade och uppdaterade, sen träffade jag på Sara och Oscar i datorstugan och det var, hör och häpna, Oscar som lyckades muntra upp mig när han fick höra om allt. (Se rubrik.)
Efter det var det rätade resten av dagen upp sig på något slags vänster. Jag blev inbjuden till en supermysig grillkväll där jag bl.a. fick reda på att David inte träffat sin biologiska pappa sedan han var 1 år (och att han för några år sedan fick reda på att han har en två år yngre syster som tydligen är jättetrevlig), träffade Louise som jag inte träffat på forever and ever och lärde känna en tysk tjej som hette Lise och som pratade flytande svenska.
Jag har också lyckats bli mycket trevligare mot far min, det känns bra. Man får ju ta reda på den tid som finns kvar liksom.
Usch vilken irriterande dag. Jättejobbiga och jättestroppiga kunder, och ett helt enkelt utmattande Ethno-pass (vid närmare eftertanke var det nog jag som var utmattad redan från början) har resulterat i en väldigt trött Johanna som ska gå och lägga sig nu. Och nu pratar hon om sig själv i tredje person också. Hur som: God natt!
Har ni läst http://trettiotreanledningar.com/? Det gjorde jag, vilket slutade i att jag delade sidan, och där tog debatten sin början. Det slutade med att Sofie blev arg, Oscar tog bort sina inlägg och jag kom på varför jag inte tycker om att debattera över Facebook. Nu är jag i alla fall trött på att debattera, frågan om varför viss reklam viss reklam (från t.ex. American Apparel) ens existerar är fortfarande ganska solklar men även oklar. Visst är yttrandefrihet jäkligt viktigt ändå, men är det inte att gå över gränsen till kränkande när tjejer fotas i sina nya strumpor samtidgit som de kommer eller står iförda endast (jag menar verkligen endast) en knuten skjorta i kattposition?
Ååååh, vad nice att det äntligen är över. Det blev nog lite väl intensivt pluggande där ett tag, men det resulterade i alla fall att jag satt på sista fysiklektionen igår och tänkte; jag har ingenting mer att plugga in, det är inte fysiskt (haha) möjligt för mig att vara mer förberedd än såhär. Så det kändes bra innan provet, även om jag var nervös som man alltid ska vara. Och det känns bra nu också, ta i trä. Åh, jag hoppas verkligen att det gick bra!
Nej, det känns fortfarande inte bättre. Är han inte en idiot så är han definitivt en skitstövel. Det funkar inte. Och jag fattar inte att han bara kastar bort allt, lite mer än så trodde jag i alla fall att vi var värda.
