Åh, jag önskar att jag följt med Erik till Voxbo och klippt gräs och andats in frisk luft och sett solen och grejer. Istället stannade jag hemma och pluggade matte istället, ganska så nödvändigt och duktigt av mig i och för sig men i alla fall!
Idag gick jag på promenad i Barockparken, för att göra något annat än att sitta vid matbordet och plugga liksom. Och det var friskt i luften och så lät det i träden och jag ångrade att jag inte gått ut tidigare.
Åh kära lilla blogg, dig har jag inte skrivit i på evigheter. Dels har det ju varit sommar, dels så sade ju Erik att min blogg var väldigt intetsägande och då ville jag ju inte fortsätta (mest för att jag visste att det var ganska sant). Men nu har jag kommit på varför jag borde blogga, så då är det väl lika bra att fortsätta liksom.
Det är alltså en del grejer som har hänt sedan vi sist sågs. Och en del grejer som redan hade hänt men som jag inte berättade om. Det första och största är Erik. Efter Gubbskivan, Prometheus och en hel massa pussar var han min och det var ju helt sjukt underbart.
Och sen helt plötsligt bar det av till USA vilket också var underbart. En månad av amerikanare, hamburgare, roadtrippar och Chloé, Reilly och Charlie. Det var kul, och intressant, men kanske inte mitt livs resa - det måste jag erkänna. Och vi hade ändrats sen sist, eller jag hade det i alla fall. Så det blev lite konstigt alltihopa men ändå jättejätteroligt så jag antar att det är okej. Det kanske inte är idealiskt att ha sina närmaste kompisar i olika länder trots allt.
Sen kom jag hem och Karin flyttade och sen började skolan och kompisar och Erik och läxor och hej hopp vad grejer det finns att göra. Ibland vill jag bara gräva ner mig i ett hål med Erik och tvinga honom att stanna där med mig tills sommaren kommer. Men det skulle inte funka, för då skulle han missa Nya Zeeland och jag skulle missa studenten. Och det går ju inte.
