Har precis kommit hem från ett nationaldagsfirande (eller hur man nu ska beskriva det). Min fötter gör ont, min röst är hes och jag är trött som tusan. Det var cowboytema också, så jag bestämde mig för att gå som Laura i Det lilla huset på Prärien, åh vad fin jag var i min fina fina klänning.
Vi provade på squaredancing, och de som höll i det tyckte att vi var så duktiga att de ville att vi skulle söka upp deras klubb och grejer. Ja, det kanske inte var så jättesvårt att verka duktig när man dansade med halvfulla 40-50-åringar. Men jaja, jag tycker det var bra gjort av oss i alla fall.
(ännu ett ganska poänglöst inlägg, men nu vet ni vad jag har haft för mig ikväll i alla fall.)
Och nu kommer en väldigt uppmuntrande låt från Luke Bryan, något som kan vara bra för alla er som har tröttnat lite på alla dessa regnskurar.
Okej, är det bara jag som irriterar mig på den här låten:
Den är ju HEMSK! Inte bara för att den handlar om avsugningar (vilket jag skulle kunna acceptera, Norlie och KKV gjorde ju samma grej och vilka låtar handlar inte om sex nuförtiden?) utan för att den är så idiotiskt övertydlig med det. Typ, hallå jag säger att jag ska lära dig att vissla men ni förstår väl att det inte är det jag menar? Hehehehehehehehe. Eh?
Maskinen var sådär, jag tror nog det beror på den låga volymen och den redan smått berusade publiken som knuffades och skuffades sådär så att man nästan tröttnade lite på hela grejen. Men det var Linneas födelsedag så vi hade roligt i alla fall. Och sen drog vi till Sommar vilket slutade i smått kaos men det var okej för det var ju Linneas födelsedag. Och ja, de flesta av oss blev mer eller mindre (läs: mer) berusade, och en blev till och med utslängd, men det var okej för det var ju Linneas födelsedag. Det mesta var nog helt okej för det var ju trots allt Linneas födelsedag, man fyller ju bara 20 (läs: 18) en gång i livet.
Det är under sådana här tillfällen som jag verkligen älskar min skola. Den är förstås fin annars också, men just den här veckan är den alldeles.. alldeles underbar!
Hittills har min buss blivit invaderad av galna natur- och tekniktreor, cafeterian har blivit bokstavligt talat tapetserad med papper, S2 (även känd som naturkorridoren) har blivit en djungel och matsalen har blivit intagen av Ghost Busters med tillhörande spöken.
Det enda lite dåliga med den här veckan är att jag så hemskt hemskt hemskt gärna vill vara en av de där underbara NT-arna. Nästa år är det min tur, can't wait!
Okej, så jag tänkte skriva något här som jag sedan kom på skulle bli alldeles för personligt. Så det blir dagboken istället, skriva av mig måste jag göra hur som helst. Med mycket stora bokstäver.
Allt jag kanske kan säga är att.. Ja, är det så här det känns att falla? För om det är så, varför hoppade jag inte tidigare?
O sea
Pensé escribir algo acá, y después me dí cuenta de que era demasiado personal, demasiado cerca. Entonces escribo en mi diario, porque en serio tengo que escribir esto en algun lugar. Con letras muy grandes.
Todo que pueda decir es que.. Bueno, así se siente caer? Porque si sí, por qué no salté antes?