Efter en massa timmars flygresa, vilsegående i Buenos Aires och ännu fler timmars bussresa är jag äntligen i Corrientes. Det har gått några dagar nu, och ikväll när jag satt i en taxi på väg hem från Reilly och Lu kände jag den varma fartvinden blåsa mig rakt i ansiktet och jag blev så himla nöjd över att vara här. Även om det nu är 40 grader varmt och svettigtvärre om dagarna.
Det är inte som förut, såklart, men jag njuter i alla fall. Jag och Elsie hittar på en massa saker tillsammans och jag har börjat ta kontakt med alla jag vill träffa här. Reilly är här fram till mitten av januari, vilket också är helt underbart.
Jag har inte tagit särskilt många bilder alls men delar med mig av två i alla fall.
Bananerna som växer i vår trädgård. Har jag tur hinner jag äta en innan jag åker.
En del av min mormors trädgård, hon äger jag-vet-inte-hur-många orkidéer.
Nu är jag hemma igen, och totalt handlingsförlamad.
Imorgon ska jag träffa Louise i alla fall, hon har förresten också kommit med i Tekniksprånget, yay! Imorgon ska jag göra en massa saker har jag bestämt, jag kanske till och med packar upp.
Åååh vad fint tycker mina roomies,
Jag tycker det låter helpuckat. Nej jag vill inte ha någon jävla idiot. Idioter fuckar upp. Det gör bara ont att älska en idiot.
Vi såg precis Känn Ingen Sorg, den där filmen som är inspirerad av Håkan Hellströms låtar och texter. Jag var lite spänd på hur den skulle vara, och så visade det sig att det blev lite utav en besvikelse.
Jag tror att jag hade blivit mindre frustrerad om jag hade sett den med typ Karin. Någon som också varit sådär såld på Håkan i sina yngre år och som inte nyligen upptäckt honom för att, ja, för att nu lyssnar ju alla på honom. Är jag hipster nu? Ja, kanske. Det är nog också för att vi varit på hans konsert tillsammans, svettats och tappat skorna och dansat.
Huvudsaken var i alla fall att Håkan har en förmåga att sjunga rakt in i mitt hjärta, min själ eller vad det nu är som gör mig till mig. Jag trodde nog att filmen skulle göra lite samma sak, men det gjorde den inte.
Jag påminde förresten Katarina om den där gången då vi skulle på hans konsert på Grönan (den som blev den sista fram tills nu i alla fall) och hon ringde precis när jag skulle ut genom dörren och sade att hon inte kunde gå för att hon skulle till Sommar! med Ebba och Ebba sagt att de måste hinna dit innan kön kom. Der hade hon glömt bort totalt.
