trubaduren

Det har stått lite överallt omkring i Runby nu ett tag. R.I.P. Sanna. Jag tänkte att det var väl någon ungdom som dött, sorgligt ja visst, men det är så många som dör varje dag ändå.

Idag visade det sig vara en som gått i min skola, två år yngre än mig. Jag har sett henne gå i korridorerna i Runbyskolan, och även om hon var en sån där som jag aldrig i livet skulle umgås med så slår det hårt att få veta att hon helt plötsligt dött. Hon hade familj och vänner och pojkvän. Det är så overkligt alltihopa.

Varje dag hör vi om hur många som dött här och hur många som dött där och ditten och datten, och vi blir liksom avtrubbade. Vad spelar en död för roll när det ändå finns 1000 till som knackar på dörren. Men så händer det nära dig, någon som du kanske inte alls känner bara försvinner. Vad händer när det är någon du faktiskt känner? Eller värre, när det är någon du faktiskt älskar?