Här sitter jag nu hemma hos Rylanders och "pluggar". Helena sjunger på Some Nights och Linn och Katarina pluggar på riktigt. Vädret är svettigt men fint, mina tatueringar kliar och jag kan för mitt liv inte fokusera på fysiken. Snart är jag helt färdigrepeterad och då återstår bara övningsproven. Som i och för sig är 4 stycken, men jag har lärt mig att se saker från den ljusa sidan så jag försöker att inte tänka så mycket på det.
En rockoutfit som hette duga, en smått stressad sminkning i omklädningsrummet på jobbet och ett superhärligt förkrök på Lion Bar slutade i en två timmar lång kö in till en klubb som hette suga (OBS ej duga) och en timmes desperat dansande innan folket började dra sig. Väl spenderad tid och väl spenderade pengar, oh ja! Jag fick i alla fall en jäkla massa coola tatueringar på köpet.
Nästa vecka har jag hela EN lektion i skolan. Svettigt, jobbigt ja, jag vet inte vad! Svettigt lär det bli i alla fall, på tisdag ska det bli 21 grader. Det blir ljusare och ljusare utomhus och jag längtar till sommaren, till Ungern och till Reilly och till Chloé. Jag har till och med gjort en sommarlista på Spotify, även om den inte har så många låtar än.
I helgen har jag och ett gäng trevliga människor varit på Fun. på Grönan. Jag var den enda som kunde texterna men det gjorde inte så mycket. Efter det vandrade vi lite i stan, och blev nekade inträde på en bar innan vi kom in på nästa. Det svider att inte vara 20 ibland. Efter ett glas San Miguel sov jag i alla fall innan mitt huvud nuddade kudden, precis som det ska vara när man är trött och smått berusad.
Idag har jag jobbat (i springskor, H-E-A-V-E-N), stirrat på Skype-sidan men inte fallit till föga för frestelsen, photoshoppat lite och uppdaterat min studentmottagningsinbjudan på Facebook.
Idag ska jag klippa mig! Mamma är rädd för hur det kommer att sluta och har bestämt sig för att fly till Forsvik med pappa. I say no need to be afraid, jag ska ju bara toppa lite.
Jag har i alla fall bestämt mig för att utnyttja situationen och bjuda hem mysiga Märsta/Sigtuna-tjejer på middag istället, vi ska äta tacos har vi nu hastigt och lustigt bestämt oss för.
Ryggsäcken är packad, pastasalladen lagad, skorna impregnerade och filten ihoprullad. Det enda som saknas är Syster Yster som borde vara här och tagga, men hon kommer nästa vecka istället.
Jag ska snart (om 5 minuter) ge mig iväg till stationen och möta upp ett glatt gäng människor. Innan dess måste jag bara frånvaroanmäla mig. Hej då fysiklektion, hej Valborg!
Jag har världens bästa vänner, det har jag sagt förut men jag säger det igen. Jag är så himla glad att jag har er! (Heheh, hoppas att ni läser det här annars blir det konstigt.) Idag när jag gick till skolan var allt nämligen bara skit. Sån där frustrerande och gå-härifrån-innan-jag-slår-dig-väldigt-väldigt-hårt-skit. Men sen hade jag en ganska trevlig svenskalektion, en jättebra lunch, ett första hål med Diyar som alltid är rolig, och ett andra hål med Katarina, Sara, Marie, och Linda som alla övertalade mig om att jag hade rätt och att den som inte insåg hur bra jag var inte var värd mig.
Så när jag gick hem idag från skolan var jag inte så sur längre, eller arg. Eller någonting. Bara lite trött, så jag somnade i soffan ett tag men nu är jag vaken och ska plugga lite fysik. Imorgon är det Valborg, det ser jag väldigt mycket fram emot.
Vad gör man egentligen när något man litat på helt och fullt visar sig vara något helt annat än man trodde? Jag vet inte vad jag ska göra, för inget jag gör har någon som helst betydelse. Det krävs bara en för att avsluta en relation trots allt.
Åh, vad det ska vara svårt att skriva ett bra tal till nationella proven i SvB. Temat är normer och värderingar och jag som ville ha lite roligt valde att hålla ett tal om Carpe diem och svårigheterna med att leva efter en sådan värdering i en vardag fylld av en massa läxor och måsten och ditten och datten. Tyvärr var min lärare lite tveksam till min infallsvinkel, men nu jävlar får det bära eller brista - jag vägrar att prata om civilkurage som precis alla andra ska göra.
Nej nu är jag inte arg längre. Nu är jag sådär som jag var i lördags när jag satt i sofforna på övervåningen och Jocke frågade mig om jag var trött och jag sade "Nej, bara ledsen. Men det är okej.". Förlåt Jocke, jag vet att du bara försökte vara trevlig, och fick lite mer än vad du bad om. Jag tror att du klarar dig.
Men jo, jag är så där nere att Håkan är min enda räddare. Egentligen så räcker väl inte ens han till, det är inte som att jag blir på bättre humör av hans Det tog så lång tid att bli ung. Jag heter inte ens Eva.
Erik har flyttat igen, så nu har han inget wifi, ergo ingen möjlighet till skype. Imorgon skulle ha passat perfekt för en pratstund, men han kan hitta ett ställe med wifi tidigast tisdag. Och då kan inte jag. Man skulle ju kunna tänka sig onsdag, torsdag eller rent utav fredag - men nej. Jag börjar 8.20 samtliga dagar. Och lördag funkar inte för då ska väl han ut och jag börjar jobba kl 11. Så det får bli söndag. Om en vecka. En fucking jävla vecka. ÅH JAG BLIR SÅ SUR!
Oj vilken helg! Först repeterade jag nästan ett helt kapitel fysik, sen festade vi hela natten hos Sara som fyllde 20, sen sov jag 5 timmar hemma hos Rylanders och sen jobbade jag tills för ca 3 timmar sen. Mina fötter är slut, mina axlar är slut, mitt hår är definitivt slut.
Det var en alldeles jättejättelyckad 20-årsfest som Sara hade, med beerpong (dreamteam: jag, Johanna och Sophie) och trevliga människor. Jag hade förfärligt roligt tills jag tog en shot tequila som gjorde mig lite spyfärdig. Jag har ju inte druckit tequila sen Argentina (tror jag i alla fall) så det var lite av en chock att det smakade så äckligt. Efter den upplevelsen tog jag det lite lugnare, till skillnad från resten av festgästerna. Både den ena och den andra körde stenhårt precis som många andra - med varierande resultat. Jaja, huvudsaken är ju att alla hade kul och att alla mår bra nu.
Jeez, det visade sig att Reilly inte ska till Argentina i vinter, MEN CHLOÉ SKA DET! Så det blir en Argentina-resa i alla fall, och jag som inte trodde att det skulle bli av när jag förstod att jag antagligen skulle åka ensam. Det är klart, det känns lite fånigt att jag har ett sådant behov att åka med åtminstone någon ur Las Hos, men de ÄR Argentina för mig. Det skulle inte vara detsamma utan dem.
Så jag är glad, för nu känns det som att det här sabbatsåret är värt det. Nu har jag en massa äventyr på gång, i sommar ska jag till någonstans i Frankrike eller Belgien med Las Hos, sedan kommer de till Sverige och sen åker jag till Norge och sen är det jul och sen åker jag till Argentina. AHMAHGAHD! Jag är sjukt taggad nu, helt plötsligt!
Jag, Reilly och lite av Chloé. Hahaha.
Mina fötter och Atlanten i Miramar.
Idag är grå och regnig och ganska så trist. Jag har spenderat hela dagen hemma (tack vare fredagsschema istället för tisdagsschema) och nu ska jag till skolan för en svenskalektion. Sen ska jag jobba, iatället för att gå på musikarnas konsert. Ångrar mig redan.
Vänner förresten, ganska så underbart att ha. Särskilt när de är duktiga på att kramas när man vill gråta eller skriva fina sms bara för att man ska veta att de finns där. Eller att skriva en mysig kommentar så att det blir lite roligare för mig att blogga, hihi!