Argentinskt folk är partyfolk. Det visste jag väl innan jag åkte också, men nu är det bevisat. I tisdags var det Día del Estudiante så vi var lediga hela dagen. I måndags firade vi Día del Estudiante i skolan vilket betydde att vi hade en halv lektion innan vi utsmyckade hela skolan med pappersblommor. Sen valdes det en kung och drottning av våren och efter det dansade vi loss i några timmar. Helt underbart. På kvällen åt jag middag med Chloé, Miky och några andra av deras klasskompisar och sen mötte jag mina klasskompisar och vi gick till el boliche. Det var kul i början, men jag antar att ett regn- och åskväder kan förstöra det mesta, särskilt om klubben bara har tak till hälften av byggnaden.



Just nu bor jag hemma hos Chloé eftersom min värdmamma reser med sitt arbete i tio dagar. Har varit ganska sweet, fast mitt rum är väl kanske inte det bästa med tanke på att det har glasdörrar och ligger på nedervåningen. Jag kan också stolt berätta att jag tagit den svenska kulturen till Argentina, numera äter jag havregrynsgröt varje morgon. Synd att de inte har IKEA i Argentina, jag hade lätt köpt lingonsylt. Nu får jag nöja mig med banan istället. Men det är ganska gott så jag klagar inte. Jag har fått Chloé att börja med det också, yay!

Snart är det min födelsedag!! Jag vet inte riktigt hur jag ska fira nu när Elsie (min värdmamma) är borta och allt. Igår var jag på Regatas (inget boliche, så människorna var yngre men musiken mycket sämre) med endel utbytesstudenter, så idag är jag ganska trött. Klockan fem ska jag iväg till någon slags resitación med mina klasskompisar, men efter blir det nog hemmakväll, mys!

Det går inte så bra med musiken som jag hade hoppats. För det första är min skola helt inriktad på klassisk musik, i alla fall om man spelar fiol. Sen är ju folkmusiken i Corrientes mest bara en gitarr och ett dragspel, ingen plats för andra intrument här inte. Jag antar att jag kan vänja mig vid all klassisk musik, det kan vara kul ibland. Det är bara det att när jag hör gitarrfolket spela sina folklåtar blir jag så ledsen eftersom jag inte kan vara med. Och sen en annan grej.. Jag måste lära mig spela piano. Och det är jättesvårt. Jag har alltid gillat att sitta hemma och lära mig små låtar, men när man får betyg i det och alla låtar är alldeles för svåra är det inte lika kul längre. För att göra allt värre har vi inget piano hemma utan jag måste gå till skolan och spela hela tiden. Vanligtvis är det väl det inte så farligt eftersom det bara tar 10 minuter att gå till skolan, men nu när jag bor hos Chloé tar det 40 minuter, och då är det inte ens säkert att de har ett piano ledigt. Blääääääää!

Okej, enough with the moping around. När man tänker på det så är det ju nästan bara det som är det dåliga med Argentina, det är så mycket här som är så bra.