Idag var det riktigt kallt pa morgonen. Sen blev det anu varre eftersom vi inte hade nagon forsta lektion och hela klassen stod ute pa skolgarden och fros benen av sig. Jag vet inte om jag skrivit det har, men alla fragar mig alltid varfor jag fryser. Ja, for att det ar kallt brukar jag saga. Tydligen racker inte det. Det ar namligen sa, att bara for att jag bor i Sverige, som alla tror ligger nagonstans nara Nordpolen, borde jag aldrig frysa tycker de. For kylan som finns har i Argentina gar ju inte alls att jamfora med kylan som finns i Sverige. Na kanske inte, men vad da, man ar val anda mansklig.
Och ni vet det dar som man lar sig sedan barnsben med att huvudet ar som en skorsten dar all varme lacker ut och att det ar darfor man ska anvanda mossa, det visste de inte om har. Min klasskompisar sade att det gor val ingen skillnad om man har mossa eller inte, det enda som hander ar att man inte fryser lika mycket om oronen.
Jag kanner mig erfaren och vis i jamforelse med folket i Corrientes Capital, jag som bott i Sverige och upplevt mer an 5 minusgrader.
Oooch sa har fina ar vi ikvall. Snart bar det av mot Gutniskys fina takterass med annat trevligt folk. Det ar dit vi nastan alltid gar nu for tiden kanns det som.
Hosten ar lite som lugnet efter stormen, alla tar det lugnt liksom. Ganska skont faktiskt.
Anledningen till att jag aldrig lagger upp bilder ar fort att min kamera ar trasig. Och min dator. Crycrycryyy. I alla fall, det ar tur att bade Reilly och Chloe har alla mina bilder. Sa jag tankte lagga upp lite som ni missat i bilder det har aret.
Jag pa min fodelsedag. Reilly, Chloe och Connor overraskade mig med en gigantisk hemgjord tarta.
I Lucas pool med Jere, Reilly, Chloe. I borjan av sommarn och det var fortfarande halften kvar av aret.
Basta nyaret ever. Till att borja med var det varmt ute, bara det vagde upp vilket nyar som helst i kalla Sverige.
Bilden stulen fran Reilly, av bron som leder till Resistencia. Sjukt fint ar det.
Jag just nu, med Reilly, Lucila och Nico. Fett snygga vi ar.
Har varit har i mer an atta manader nu. Snart kommer jag att kunna saga att det bara ar tva manader kvar. Men jag ska inte rakna ner, det lovade mig anda fran borjan faktiskt.
Skulle vilja skriva ett jattelangt inlagg om hur Argentina andrat mig och om hur mycket jag lart mig har. Men jag tror vi tar det en annan gang tror jag minsann.
Det ar manga saker jag lart mig har i Argentina. Bland annat att jag gillar thrillers, ser man pa..
Jag saknar varat koksfonster med den grona hacken utanfor, och nar solen strilar igenom. Jag saknar att sitta pa Forsviks brygga och kanna solen branna. Eller aka skidor och hora suset i oronen. Jag saknar den roda soffan i vardagsrummet. Och det vita soffbordet. Och gardinerna. Jag saknar att ata grot med lingonsylt och mjolk pa morgonen. Och mitt rum, och mitt tangentbord som faktiskt funkar. Och att aka till skolan varje morgon, visste ni forresten att jag inte har gjort nagon matte sedan juni ungefar? Det lar jag ju ha nytt av nar jag kommer hem. Nar jag kommer hem.
Det kanns sa dumt for jag vet att jag har sa lite tid kvar har, och jag ville inte slosa nagon av den med att sitta har och dromma om Sverige. Jag vet att jag kommer langta tillbaka sa fort jag satter foten pa Arlanda. Dumt.
