Jag saknar varat koksfonster med den grona hacken utanfor, och nar solen strilar igenom. Jag saknar att sitta pa Forsviks brygga och kanna solen branna. Eller aka skidor och hora suset i oronen. Jag saknar den roda soffan i vardagsrummet. Och det vita soffbordet. Och gardinerna. Jag saknar att ata grot med lingonsylt och mjolk pa morgonen. Och mitt rum, och mitt tangentbord som faktiskt funkar. Och att aka till skolan varje morgon, visste ni forresten att jag inte har gjort nagon matte sedan juni ungefar? Det lar jag ju ha nytt av nar jag kommer hem. Nar jag kommer hem.
Det kanns sa dumt for jag vet att jag har sa lite tid kvar har, och jag ville inte slosa nagon av den med att sitta har och dromma om Sverige. Jag vet att jag kommer langta tillbaka sa fort jag satter foten pa Arlanda. Dumt.
