trubaduren

Då var morfar död då. Jag fick reda på det i morse, men det har väl inte sjunkit in än antar jag. Det gick bra ändå, han åkte in på sjukhuset för nån vecka sedan eller något sånt och det har varit upp och ner sedan dess. I går natt runt klockan 4 dog han i alla fall. Först var det jättejobbigt för honom att andas men så fick han en morfinspruta och då blev han helt lugn. Sen dog han. Både mamma och moster var där, så han var inte ensam även om han kanske inte märkte det själv. I slutändan så dör man ju ensam i alla fall. Men jag är glad att han är i himlen nu, för han kommer att vara så lycklig över att få se mormor igen och slippa vara på det där jäkla hemmet. Jag är glad att jag fick lära känna honom, för han var en sån där person som alla tycker om. Min morfar.